Känner mig tom. Ensam. Svag i hela kroppen..

Orkar inte mer. Stått ut för länge nu. Hoppet börjar ta slut. Jag vet att snart mår jag bra igen och ser allt på den ljusa sidan. Men när är egentligen snart? Det har gått för lång tid. Allt e bara mörkt och ingenting blir som det ska. Allt är eller blir bara fel.. Många frågar ibland hur jag mår och jag svarar att allt är helt okej eller att det är bra. Men oftast är det inte så. Absolut inte på senaste tiden. Man brukar märka på mig, men bara vissa ser sorgen bakom det falska leendet. Orkar inte längre hjälpa och stötta dom flesta av mina vänner när man knappt får någonting tillbaks. Allt sjunker, humöret och glädjen. Jag känner hur allt sakta försvinner ifrån mig.. bloggar när jag mår bättre.

x på allt.

vill bara säga en sak, det är klart jag är ledsen över det här, tårarna rinner nu men det kommer aldrig Du fatta, det här hände för en anledning, det var nog det bästa, för oss båda.. jag saknar Dig iallafall. Alla bilder, alla minnen.. Du kommer alltid ha en plats här inne, glöm det aldrig.. förlåt för allt.. bloggar när jag känner för det.

Godnatt....

T a n k a r n a d ö d a r m i t t h u v u d . . .

Mina minnen höll mig uppe varje dag..

La mig i sängen runt 23.30, är vaken än.. smsat med Johan, Andreas och Frida och även fått ut näsblod och tårar. Härlig natt. Pallar inte mer måste sova, mår inte 100 så hade vi inte haft prov imorgon skulle jag nog stannat hemma. Aja fml hejdå.

fml.

tankar kommer och går, ska aldrig lyssna på musik innan jag somnar och är ensam.. Godnatt, hoppas ni har det bättre och kan sova.. <3

...

Fyfan. Känner mig så jävla taskig, falsk rakt igenom.. Förlåt, förlåt för allt. Verkligen. Ingenting kommer någonsin bli som förut, det vet jag. Men hade du lyssnat på mig från första början hade det inte ens blivit såhära. Men de är väl så, känslorna går väl inte att styra. Men du hade kunnat styra dina ifall du inte fortsatte, ifall du lyssnade på vad jag sa till dig. Men det gjorde du inte, och nu är det som det är. Du gav mig dom största skuldkänslorna jag någonsin har haft och jag vet att jag inte gjorde något annat än rätt, det är det jag måste inse. Måste stoppa mig själv nu från att inte gå in i den där svarta dörren. Stanna där jag är och inte låta dig styra mina känslor också. Jag älskade dig, som vän. Du va en grym vän till mig. Förlåt, för att jag har krossat ditt hjärta och stämplade dig. Men jag var ärlig och de är väl bättre än att leka med dig och dina känslor? Som jag sa till dig, vänskapen varar längst. Nu ska vi få den att göra det också, att bevisa att allt kommer bli bra igen. Du har mig vid din sida fortfarande, du har inte förlorat mig som vän. Vi kan fortsätta, som vänner. Du & Jag. Vi glömmer allting nu, förlåt.. Gå vidare och hitta någon bättre. Du kommer klara dig, du kommer att komma längre än mig. Du är värd någon bättre, snälla lyssna på mig. ♥  

Höstterminen - 8F

Nu äre ju så att det är exakt två veckor kvar tills skolan faktist börjar igen.. alla läxor, jobbiga lärare, tider att passa, scheman att följa.. Friheten tar liksom slut.. men ändå så saknar jag faktist skolan lite, när man säger eller tänker "skolan" brukar mest negativa sakerna komma upp i tankarna, som allt det där med läxor och tidiga mornar. Men skolan handlar ju inte bara om det, tänk hur många vänner man egentligen lärt känna via skolan? Jag saknar att träffa alla sina vänner vid samma tidpunkt flera dagar o timmar i veckan, utan att behöva bestämma något. Vännerna gör ju liksom så att skolan är värd att komma till. Men skolan handlar ju inte bara om att ha kul o flumma runt med vännerna på rasterna. Det jobbiga är ju mestadels lektionerna, vissa lärare, tiderna osvosv. Det här året är ju året vi får betyg för första gången, riktiga betyg. Det här året kommer jag satsa rätt mycket på skolan och inte slarva med många saker som jag gjorde nu iår (7an), då sabbar jag bara för mig själv. Jag ska ta skolan lite mer allvarligt nu och inte ta Facebook före som jag gjort tidigare ;) fast faktist så kommer fotbollen gå före skolan.. whatever what men så äre, för fotbollen är mitt liv. Alltså, förstå mig inte nu som värsta pluggtypen som saknar skolan och tänker på den hela tiden, för så är det verkligen inte! Men jag saknar allt lite nu bara, när man tänker efter. Om någon vecka kommer jag säkert bara tycka det ska bli oerhört jobbigt att komma tillbaka till skolan igen, men såhära äre nu. Just nu. Jag är lite nyfiken på hur det kommer bli också, om allt kommer vara som vanligt, allt går segt, eller om det faktist kan bli ett bra år. För väldigt många säger ju att åttan är den jobbigaste skoltiden? Men man vet ju aldrig. För om någon skulle fråga er nu "vilken skoltid har varit jobbigast hittills?" Vad skulle ni svara? Jag skulle svarat sjuan. Kanske därför är det många som säger åttan för tydligen är inte nian så jobbig sen när man har gått ut åttan? Men vad vet jag, jag har ju inte kommit så långt än. Visst är det skönt att ha lov och så någongång ibland men varenda lov så säger man till alla sina kompisar att man saknar dom, samma sak så får man höra det. Men får man det på skoltiderna? Nej. För då har man dom vid sin sida heeela tiden och ibland kan man bli lite små sur på den ena o den andra, men det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. Hoppas ni förstår hur jag menar och jag känner på mig att jag inte är ensam.



RSS 2.0