Nu äre ju så att det är exakt två veckor kvar tills skolan faktist börjar igen.. alla läxor, jobbiga lärare, tider att passa, scheman att följa.. Friheten tar liksom slut.. men ändå så saknar jag faktist skolan lite, när man säger eller tänker "skolan" brukar mest negativa sakerna komma upp i tankarna, som allt det där med läxor och tidiga mornar. Men skolan handlar ju inte bara om det, tänk hur många vänner man egentligen lärt känna via skolan? Jag saknar att träffa alla sina vänner vid samma tidpunkt flera dagar o timmar i veckan, utan att behöva bestämma något. Vännerna gör ju liksom så att skolan är värd att komma till. Men skolan handlar ju inte bara om att ha kul o flumma runt med vännerna på rasterna. Det jobbiga är ju mestadels lektionerna, vissa lärare, tiderna osvosv. Det här året är ju året vi får betyg för första gången, riktiga betyg. Det här året kommer jag satsa rätt mycket på skolan och inte slarva med många saker som jag gjorde nu iår (7an), då sabbar jag bara för mig själv. Jag ska ta skolan lite mer allvarligt nu och inte ta Facebook före som jag gjort tidigare ;) fast faktist så kommer fotbollen gå före skolan.. whatever what men så äre, för fotbollen är mitt liv. Alltså, förstå mig inte nu som värsta pluggtypen som saknar skolan och tänker på den hela tiden, för så är det verkligen inte! Men jag saknar allt lite nu bara, när man tänker efter. Om någon vecka kommer jag säkert bara tycka det ska bli oerhört jobbigt att komma tillbaka till skolan igen, men såhära äre nu. Just nu. Jag är lite nyfiken på hur det kommer bli också, om allt kommer vara som vanligt, allt går segt, eller om det faktist kan bli ett bra år. För väldigt många säger ju att åttan är den jobbigaste skoltiden? Men man vet ju aldrig. För om någon skulle fråga er nu "vilken skoltid har varit jobbigast hittills?" Vad skulle ni svara? Jag skulle svarat sjuan. Kanske därför är det många som säger åttan för tydligen är inte nian så jobbig sen när man har gått ut åttan? Men vad vet jag, jag har ju inte kommit så långt än. Visst är det skönt att ha lov och så någongång ibland men varenda lov så säger man till alla sina kompisar att man saknar dom, samma sak så får man höra det. Men får man det på skoltiderna? Nej. För då har man dom vid sin sida heeela tiden och ibland kan man bli lite små sur på den ena o den andra, men det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. Hoppas ni förstår hur jag menar och jag känner på mig att jag inte är ensam.